Bra grafisk ”longread”

Fracking2

What goes in and out of hydraulic fracturing

Här är ett bra exempel på hur man använt scrollandet i webbläsaren för att förklara ett händelseförlopp. Tyvärr är den inte optimal för mobila enheter där viss information hamnar utanför skärmen.

Fracking3

En funktion som jag saknar och som lätt hade kunnat läggas till är möjligheten att snabbt navigera på sidan via ikonerna som läggs till ju längre man kommer i storyn.

Min kollega Johan Hallnäs gjorde denna grafik för print i samma ämne:

Fracking4

Här finns den på TT Nyhetsbyråns kundwebb.

Annonser

Vi lär oss After Effects

Vissa ämnen visualiseras bra genom ett linjärt berättande. Vi har tidigare animerat grafik i Flash när vi velat beskriva exempelvis ett skeende med rörelse.

Nu lär vi oss istället att animera i After Effects! Vid två kurstillfällen har Jens Frid från Viacom, som tidigare jobbat som animatör på olika produktionsbyråer i Stockholm, lärt oss grunderna i After Effects. Han har även kort gått in på saker att tänka på när vi berättar en linjär historia.

Håll utkik efter kommande inlägg där vi visar vad vi lyckats åstadkomma!

Jens visade oss en intressant artikel om att berätta en historia med stöd av data:

https://www.thinkwithgoogle.com/articles/tell-meaningful-stories-with-data.html

EN RESA I TIDEN – 3

För några veckor sedan inledde vi en miniserie om infografikens rötter och historia. Den här veckans inlägg reser vi cirka 20 år tillbaka i tiden. Vi gör en långintervju med två av grundarna till informationsgrafiken på den svenska marknaden.

En natt 1996 på ett landställe, började två journalister skissa på en idé som de länge hade spånat om: att starta en nyhetsbyrå som skulle serva landsortstidningarna med bra grafik. Detta ledde till att de två, Tomas Lampell och Per-Åke Hansson, året därpå startade bolaget Svenska Grafikbyrån.

Såhär såg de allra första medarbetarna ut när Svenska Grafikbyrån startade 1997. Från vänster: Johan Andersson, Tomas Lampell, Rickard Frank, Per-Åke Hansson.
Full styrka på Svenska Grafikbyrån vid starten 1997. Från vänster: Johan Andersson, Tomas Lampell, Rickard Frank, Per-Åke Hansson.

Både Tomas och Per-Åke hade 20 års erfarenhet på flera stora tidningar och ett stort nätverk bland chefredaktörer och redaktionschefer ute på landets tidningar.

Per-Åke hade jobbat som redigerare, nyhetschef och redaktionschef på bl.a. Aftonbladet, Metro och en handfull landsortstidningar och även på nyhetsbyrån Avisa som senare blev TT-Spektra.

Tomas Lampells brokiga väg in i nyhetsgrafikens värld började med ett år på konstskola. Han kom in på Konstfack men hoppade av. Pluggade litteratur och statskunskap men tog ingen examen. Fick sommarjobb som journalist på en landsortstidning några somrar vilket ledde till fast jobb som sidredigerare. Senare blev han nattredaktör på Norrtelje Tidning och jobbade även på Svenska Dagbladet ett år. Det var inte förrän han kom till Aftonbladet 1975 som han började syssla med nyhetsgrafik ”på riktigt”.

Tillsammans med nyhetschefen Bosse Hedin åkte de på seminarier och konferenser med storheter som Peter Sullivan på Sunday Times med flera. De kontaktade Sven Lidman, som lärde dem mycket. Senare anställde de William Rankin  som hade utbildats till faktatecknare i England.

1986 värvades Tomas av DN, som ville satsa på nyhetsgrafik. De hade en ateljé på 5–6 tecknare. Tomas uppgift var att snappa upp nyheter med visuell potential från nyhetsmöten med de olika redaktionerna, att göra skisser och skriva grafiktexter till.

Tio år gick och 1996 erbjöd DN förmånliga avgångsvederlag. Tomas nappade på det och på så sätt passade han på att bygga upp den egna verksamheten tillsammans med Per-Åke Hansson.

”Vårt mål och vår vision var att tidningarna ute i landet skulle ha lika bra grafik som rikstidningarna med stora egna resurser.” Tomas Lampell om idén till Svenska Grafikbyrån.

Det var inte så enkelt som de hade föreställt sig. Det blev ett antal svettiga år på marginalen, men till slut hade de etablerat nyhetsgrafiken som ett naturligt utbud tillsammans med text och bild.

Till en början fick de nyhetsbyrån FLT (Förenade Landsortstidningar) som samarbetspartner. Så småningom inleddes ett nära samarbete med Tidningarnas Telegrambyrå (som senare blev TT Nyhetsbyrån).

Det blev en framgångsrik resa och år 2008 när Tomas var redo för att gå i pension valde de att sälja bolaget till samarbetspartnern TT, idag TT Nyhetsbyrån.

Till vänster, självporträtt av Tomas Lampell, VD för Svenska Grafikbyrån tills han gick i pension 2008. Till höger, Per-Åke Hansson, som fortsatte att jobba som nyhetsredaktör tills han gick i pension 2011. Bägge tavlor är målade av Tomas Lampell.
Till vänster, självporträtt av Tomas Lampell, VD för Svenska Grafikbyrån tills han gick i pension 2008. Till höger, Per-Åke Hansson, som fortsatte att jobba som nyhetsredaktör tills han gick i pension 2011. Bägge tavlor är målade av Tomas Lampell.

Idag är både Tomas Lampell och Per-Åke Hansson pensionerade. De följer fortfarande nyhetsflödet och brukar träffas då och då för att blicka tillbaka på den resa de genomgått tillsammans och ställer sig ganska kritiska till hur nyhetsgrafiken ser ut idag på landets tidningar.

Med detta i åtanke passade vi på att ställa dem fem frågor som de fick möjligheten att diskutera vid tillfälle över ett par pilsner:

1) Vilken vision hade ni när ni startade Svenska Grafikbyrån (SGB)? Och hur bar ni er åt för att nå era mål?

Tomas – Vårt mål och vår vision var att tidningarna ute i landet skulle ha lika bra grafik som rikstidningarna med stora egna resurser.

Per-Åke – Målet var att bli en renodlad nyhetsbyrå för grafik. Vi upptäckte snabbt att det fanns ett ”hål” i marknaden. Våra konkurrenter (Globus och Bulls) var helt enkelt för dåliga. Vi följde nyhetsflödet och arbetade i samma tempo som tidningarna gjorde vilket ledde till att vi snabbt fick FLT som samarbetspartner.

2) Ni kom ju båda två från den redaktionella världen när ni startade byrån. Rådde det någonsin några tveksamheter när det gällde att jobba mot den kommersiella marknaden?

Tomas – Det hade vi väl egentligen inga problem med. Det började med att vi fick en bra deal med DN för skräddarsydda beställningar. Uppdragen växte i och med att vi hade en väldigt bra marknadsföring genom att vår grafik publicerades i landets tidningar.

Men Per-Åke håller inte riktigt med:

Per-Åke – Vi hade stora problem när det gällde beställningar från den kommersiella marknaden. Gränsdragningen mellan redaktionellt och kommersiellt var mycket strängare då.

 3) Hur tänkte ni till en början med att samma grafik skulle passa en rad olika tidningar, manér, storlek, mm?

Tomas – Av erfarenhet visste vi att det var trångt och hård konkurrens på tidningssidorna. Grafiken fick inte vara för stor, helst ungefär samma storlek varje dag. Rent och snyggt och inte för ”konstnärligt”. Tydliga ramar runt som kunde hålla undan skrikiga annonser och andra layoutkatastrofer.

4) Berätta om en grafik som ni är extremt nöjda med och varför den blev så bra?

Tomas – Herregud! Av alla tusentals?… En avgörande (och fruktansvärd) grafik, troligen under 1997, som jag tror blev lite av ett genombrott för oss och som pedagogiskt visade vilken sorts journalistisk grafik vi ville göra: två smågrabbar har krupit ner och sitter och läser i en sopcontainer för tidningar. Då kommer sopbilen och lyfter upp containern och tömmer den i lastutrymmet där tidningarna pressas ihop. Pojkarna krossas till döds. Detta skedde en söndag. Hela redaktionen, på 4 personer, var på plats och tillsammans lyckades vi förklara: hur kunde ske utan att någon ser eller märker något?!

Grafik som gjordes för att förklara den hemska olyckan som skedde 1997 då två pojkar pressats till döds i en sopbil.
Grafik som gjordes för att förklara den hemska olyckan som skedde 1997 då två pojkar pressades till döds i en sopbil.

Per-Åke – Det finns många: diskoteksbranden i Göteborg, helikopterrånet, Utöya osv. Men för mig är det varje gång då vi hängde med i nyhetsutvecklingen och kunde leverera vår viktiga del för att förklara vad som hänt; ”så såg det ut”, ”därför hände det”, ”så går det till” osv.

Grafik om diskotekbranden (1998).
Grafik om diskotekbranden (1998).
Grafik om helikopterrånet (2009).
Grafik om helikopterrånet (2009).
Grafik som förklarar händelseförloppet av explosionen i Oslo och massakern på Utöya. Vi gjorde även en interaktiv version som ni kan se här.
Grafik som förklarar händelseförloppet av explosionen i Oslo och massakern på Utöya. Vi gjorde även en interaktiv version som publicerades bland annat här, på GP:s nyhetssajt .

5) Hur har nyhetsgrafiken förändrats i dag mot för tio år sedan? Och i ljuset av nyhetsgrafikens utveckling de senaste tio åren, vad tror ni är den största utmaningen för grafiken tio år framöver?

Tomas – Man verkar tänka (om det nu är det det handlar om) på ett helt annat sätt. Det verkar som att man inte ser grafikens möjligheter att komplettera journalistiken. Ta till exempel rulltrappan som gick sönder: jag undrar fortfarande hur det gick till? Var det ett trappsteg som pajade bara? Hur fastnade damen? Hur ser det ut under en rulltrappa?

Ett annat exempel: en stor dagstidning hade i december en grafik om ett SAS-plan som kom alldeles för nära ett ryskt plan. Grafiken ska visa hur nära planen var (ca 90 meter). Men man bryr sig inte om att visa de rätta proportionerna, som enligt min mening är den egentliga dramatiken, vilket får till följd att grafiken blir direkt missvisande (planen i grafiken blir ca 200 meter långa när en normal airbus t.ex. är 30–40 meter långa) och ger feluppfattning om incidenten. Dessutom nämns inte heller vilken flygplanstyp det handlar om.

”Jag tror att grafiken måste börja berätta sin egen story igen. Den som inte ryms i texter och fotografier”  Per-Åke Hansson om nyhetsgrafikens utveckling framöver.

Per-Åke – Tidningsmakeri är en modeindustri. Det jag stod för: rent, tydligt, väl sorterat och begripligt har ersatts av en form som vill locka ögat snarare än hjärnan.

Allt kommer dock till vägs ände. Jag tror att en reaktion kommer snart, och att det sker en återgång till mer av det som gällde tidigare. För grafiken skulle det betyda att den förklarande ”så funkar det-grafiken” kommer tillbaka.

Jag tror att grafiken måste börja ”berätta sin egen story” igen. Den som inte ryms i texter och fotografier, men då återstår det för er att flytta över den till andra plattformer. Lycka till!

En resa i tiden – 2

I förra inlägget inledde vi en miniserie om infografikens rötter och historia. Vi fortsätter att berätta om historiska händelser som påverkat vårt yrke. Den här gången om en välkänd och ikonisk karta.

HARRY BECKS KARTA ÖVER LONDONS TUNNELBANA

Det finns informationsgrafik som blivit ikoner. Som inte bara är en god visuell presentation av fakta. Utan som till sin form kunnat upprepas och tillämpas av andra. De har på ett effektivt sätt med visuella medel skapat en presentation av fakta som enkelt kan avläsas av brukare. Harry Becks karta över Londons tunnelbana är en sådan ikon.

Beck Bild 1

Från början gjordes tunnelbanekartor som alla andra kartor. Kartan över Londons tunnelbana innan Beck kom med sin version var gjord av Fred Stingmore. Karta var proportionell. Alla linjer avbildades på samma sätt som vägar eller järnvägar. Men det skapar problem. De centrala delarna, till exempel, blir så kompakta att de knappt går att läsa.

Beck Bild 2

Harry Beck kom att ändra på det. Han arbetade som teknisk ritare på Londons tunnelbana och jobbade med deras signalsystem. Han skissade på en ny karta på sin fritid. Han inspirerades av de kartor som elektriker ritade för att beskriva installationer i byggnader och signalsystem. Första versionen presenterades 1931, men refuserades.

Det som är Harry Becks tanke är att en korrekt geografisk återgivning av stationernas relation inte är viktigt för de som åker tunnelbana. Att åka tunnelbana är som att flyga. Man startar vid en punkt och landar vid en annan. Vad som sker geografiskt mellan stationerna är inte betydelsefullt. Becks tanke var därför att linjerna bara skulle ritas horisontellt, vertikalt eller i 45 graders vinkel. Och att avstånden mellan stationerna inte är viktiga.

Beck Bild 3

Harry Becks första karta lanserades 1933. Den första upplagan trycktes i 500 exemplar och blev en omedelbar succé. Den andra upplagan på 700 000 exemplar tog slut på en månad.

Beck Bild 4

Beck hade sedan ansvar för utvecklingen och justeringen av kartan fram till 1960. Efter Beck tog andra vid. Men flera förändringsförsök fick man ge upp för att återgå till Becks ursprungliga design då de inte mottogs väl av resenärerna. Bland annat mötte ett förslag till mer kompakt typografi starkt motstånd.

Beck Bild 5

Beck Bild 6

Beck Bild 7

I dag är Becks sätt att göra tunnelbanekartor norm i hela världen. Titta på Stockholms tunnelbana eller Göteborgs spårvägar. Eller kartor över näten i Sydney och Barcelona. Eller egentligen vilken karta som helst i vilken storstad som helst i hela världen.

DIGITAL CAMERA

Kartan har blivit en ikon. En av de mest igenkända visuella signalerna för staden London. Och en norm i hela världen för kartor för allmänna transportmedel.

Harry Beck dog den 18 september 1974. Vid stationen Finchley Central på Northern line finns en minnesplatta över Harry Beck med texten: ”Till minne av Harry Beck, upphovsmannen till den speciella tunnelbanekartan över London. Han bodde i närheten och använde den här stationen regelbundet. Kartan används av miljoner dagligen och har blivit erkänd som en klassiker i hela världen”.

Hatten av för Harry Beck.

Mer om Harry Beck se: https://www.youtube.com/watch?v=1xmOpyv5NuI